Goin down
Allt går neråt just nu, det är verkligen ingen bra tid just nu.
Vet inte hur man ska klara av allt. Skolan tillexempel, den har aldrig gått såhär dåligt som den gör just nu! Grejen är den att jag har så sjukt mycket att göra så jag vet inte om jag kommer klara av allt. Hur värdelös känner man sig inte med ett antal ig och ett antal ig-varningar. Att bara palla sig upp på morgonen och veta att man ska till skolan gör mig så sjukt deppig! Jag orkar inte snacka om det. Saken är den att när man sitter och snackar om skolan så skämtar man om det men innerstinne är det så jävla jobbigt så man bara vill lägga sig ner och gråta.
Och till ett ännu vanligare ämne.. kärleken! Varför ska den aldrig få vara bra? Vad är problemet?
Ingenting vill funka. Förhållande på 1,5 år bara rasar, saken är den att jag är inte speciellt ledsen. Borde jag inte vara det, jag älskar killen????? Ordet PALLA är en utmärkt beskriving. Men vaför undrar jag. Så mycket som jag har kämpat och lagt ner på detta förhållandet, borde jag inte vara ledsen? Jag tror att "älska" är inte på samma sätt som det var innan alla dessa gånger jag och du har blivit sviken. Vi har glidigt ifrån varandra och vill inte vara med varandra mer. Hade vi älskat varandra hade det som hänt aldrig hänt. Ett utmärkt exempel är att hade jag älskar den här killen hade jag aldrig sett mig omkring och sett att det faktiskt finns andra saker här i livet som får en att må så underbart bra och saker som får en att inse att saker inte håller för evigt.
Över till något annat som också har med "kärlek" att göra....
Det som har hänt går inte att ändra på, men jag ångrar det, så sjukt mycket! Och efter igår kväll/natt, efter bråket. så har jag insett att man måste ta det lugnt, och det ska jag göra.
Jag tror att jag behöver vara för mig själv ett tag, komma över allt och "alla". Ägna min tid åt saker som skolan. dansen och mina vänner. Lägga killarna på hyllan ett tag framöver, för jag vet att jag har vänner som finns där för mig och ställer upp för mig, även för det som har hänt!
Och till er vill jag bara säga en sak, jag behöver er och vill aldrig att vi skiljs åt igen. Ni vet vilka ni är. <3
Vet inte hur man ska klara av allt. Skolan tillexempel, den har aldrig gått såhär dåligt som den gör just nu! Grejen är den att jag har så sjukt mycket att göra så jag vet inte om jag kommer klara av allt. Hur värdelös känner man sig inte med ett antal ig och ett antal ig-varningar. Att bara palla sig upp på morgonen och veta att man ska till skolan gör mig så sjukt deppig! Jag orkar inte snacka om det. Saken är den att när man sitter och snackar om skolan så skämtar man om det men innerstinne är det så jävla jobbigt så man bara vill lägga sig ner och gråta.
Och till ett ännu vanligare ämne.. kärleken! Varför ska den aldrig få vara bra? Vad är problemet?
Ingenting vill funka. Förhållande på 1,5 år bara rasar, saken är den att jag är inte speciellt ledsen. Borde jag inte vara det, jag älskar killen????? Ordet PALLA är en utmärkt beskriving. Men vaför undrar jag. Så mycket som jag har kämpat och lagt ner på detta förhållandet, borde jag inte vara ledsen? Jag tror att "älska" är inte på samma sätt som det var innan alla dessa gånger jag och du har blivit sviken. Vi har glidigt ifrån varandra och vill inte vara med varandra mer. Hade vi älskat varandra hade det som hänt aldrig hänt. Ett utmärkt exempel är att hade jag älskar den här killen hade jag aldrig sett mig omkring och sett att det faktiskt finns andra saker här i livet som får en att må så underbart bra och saker som får en att inse att saker inte håller för evigt.
Över till något annat som också har med "kärlek" att göra....
Det som har hänt går inte att ändra på, men jag ångrar det, så sjukt mycket! Och efter igår kväll/natt, efter bråket. så har jag insett att man måste ta det lugnt, och det ska jag göra.
Jag tror att jag behöver vara för mig själv ett tag, komma över allt och "alla". Ägna min tid åt saker som skolan. dansen och mina vänner. Lägga killarna på hyllan ett tag framöver, för jag vet att jag har vänner som finns där för mig och ställer upp för mig, även för det som har hänt!
Och till er vill jag bara säga en sak, jag behöver er och vill aldrig att vi skiljs åt igen. Ni vet vilka ni är. <3
Kommentarer
Trackback
