Dagen kanske började okej, men den har gått åt ett mer icke okej tillstånd.
Jag ska inte klaga, för det var ju egentligen bara sanningen som jag äntligen fick höra.
Hälldre sårad av sanningen än lycklig av lögnen, frågan är, är det så? Fan ta det alltså.
En sak som jag ser viktigt på det är att allt och alla får en chans hur det än ser ut, och det värsta jag vet det är när folk inte är villiga till chansen, hur det än ser ut. För mig finns det inte, för mig finns en chans. Alla är värda en andra chans är också jävligt viktigt, men så långt behöver jag inte ens tänka, för så kommer det aldrig bli angående detta. Aldrig.. vilket starkt ord.
Känslorna bossar över oss, vi bossar inte över dom. Vi tänds upp av dom, precis som ljuset i mörkret.. Grejen är den att det ljuset är lika lätt som att blåsa ut ett ljus, då står vi där i mörkret igen.. Förhoppningsvis tänds lågan igen.. nån gång.
Känner mig lite nockad, liksom överkörd skulle man kunna säga. Men jag är inte död än, känner mig bara lite nockad.