Heeeeeeej!
Nu sitter jag på lilla lilla men mycket mycket kalla Öland framför min gamla dator på min gamla datastol, vilken konstig men härlig känsla! Samtidigt så känns det naturligt, som om jag satt här för två veckor sedan fast det är ett år sedan jag var hemma.
Resan i sig gick bra men var nog den längsta resan jag någonsin gjort och jag vill aldrig vara med om det igen. Jävla vänte tider. Jag flög först Antalya - Istanbul och sedan fick jag vänta 5 timmar i Istanbul på flyget till Köpenhamn och när jag väl kom fram till Köpenhamn så fick jag lov att vänta i 7 timmar på tåget mot Kalmar som tog tre timmar. Aldrig någonsin har jag haft det så tråkigt, aldrig mer säger jag bara.
Väl framme i Kalmar möttes jag av mamma, Fredrik och Lollo. Vilken underbar känsla.
Jag har fortfarande inte sovit sen jag steg upp sist i Turkiet. Vilket betyder att jag inte har sovit pa 36 timmar ungefär. Det känns som det snart är dags att bädda ner sig.. ensam för första gången på vääääldigt länge. Och när jag skrev det nu så börjar jag sakna min prins. Usch vad jag blev känslig när vi skulle säga hejdå vid flygplatsen, känder som att lämna iprincip allt.. fast för 18 dagar bara. Sen lämnar jag ju ingenting för jag kommer tillbaks och dessutom lämnade jag för att träffa mina andra underbara människor i mitt liv, familjen och vännerna är allt och tayfur såklart, mitt liv och just nu är jag lycklig att jag kan vara med alla :) Och jag längtar såååå till julafton!

Nu ska jag snart kila in till Emma och kolla på film sen ska jag tamejfan sova för imorgon ska jag ta vaccinet mot svininfluensan och efter det ska jag träffa Kajsa! :) Så som jag har läääääängtat!
Godnatt på er.