ilska, jag hatar ilska... och jag hatar att vara irriterad! och jag hatar nar allt jag sager bara igroneras och man far ett leende som svar tillbaks nar det ar seriost snack man pratar.
en utan dom sakerna som kan fa mig att bli riktigt irriterad och forstora min dag (ja jag ar ganska latt irriterad men sma saker kan for mig vara stora, for er andra med for den delen) det ar nar man pratar och pratat non stop i flera timmar om saker som verkligen ar dags att tanka pa och personen man pratar med endast far ur sig ''mm, jaa, okej'' osv.. korta och obetydliga svar. till slut later man bara tjatig och personen man pratar med endast ler, ar det komiskt nar man for en gangs skull vill prata seriost och inte vraka ut sig ett skamt som jag for ovrigt gor dygnet runt annars?
jaha, och nu sitter jag har ater igen ensam i huset, visst ar det underbart att sitta ensam i ett hus 25 tim fran Antalya nagonstans dar det bara finns berg och sno? (och massa kurder som gapar o skriker utanfor) .
Nej usch och fy, nu ar mitt talamod slut har, JAG TANKER AKA TiLL ANTALYA OCH VARMEN!