Vet ni vad jag inte klarar av? Folk som inte får tummen ur röven och vågar lita på sig själva, gå efter sin självkänsla. Dom som bara sitter ner och väntar och ser hur det går för andra och går det bra, ja då KANSKE man också skulle våga eftersom det gick bra för den personen. Fega människor förlorar så mycket på att vara just fega.
Har man ingen självkänsla fastnar man i negativa banor och ser ingen annat än hur dålig man är och det går ut över andra för man vågar inte ens bekräfta för sig själv att man tycker man är dåligare än alla andra.. Ta bara den människan som kommenterade min blogg för några veckor sen om hur ansvarslös och dålig jag är.. 
Den människan känner inte mig ens men ändå, bara för att jag är stolt och kör mitt eget race, så klandrar andra ner och pratar skit för att man inte vill vara själv i den dåliga banan.

İngen behöver blunda för det för alla vet att det funkar så hur onödigt den är.

İstället för att bara sitta och vänta så kan man börja fråga sig själv ''är jag verkligen så dålig? behöver jag verkligen se vad andra människor har för sig och hur det går för dom innan jag vågar?''

Jag tycker att jag ser bra ut och det vet även folk om att jag gör (kanske inte just nu när jag är inne i den fulaste och ofreshaste perioden i mitt liv hittills men vafan gör det?). 
Jag hade en gång en vän (trodde jag) som jag umgick med lite då och då, vi var inga riktigt nära vänner men vi umgicks och festade tillsammans lite då och då. När jag sen flyttade till Turkiet fick jag höra att hon sagt massa saker om mig som inte stämmer och dessutom började hon se ut som mig och kalla sig saker som folk vanligtvis kallar mig. Först blev jag irriterad och arg över att den personen kunde hitta på saker som jag gjort och sagt, jag sa tillochmed till henne att vi har inget med varandra att göra längre och jag skakade av mig det hela för innerstinne vet jag att den personen fick inspiration av mig, kul men samtidigt fegt att inte våga gå på sin egen självkänsla. 

För vad är egentligen viktigast? Att vara snygg eller vara sig själv? Vara sig själv såklart. Jag har alltid brytt mig om mitt utseende men jag har aldrig försökt vara som någon annan. Jag skiter i vad folk har för åsikter, jag har mina egna och vågar stå för precis allt. Jag skulle aldrig hålla med om något som jag egentligen inte alls håller med om.

İ skolan var jag aldrig en pluggis, jag var den som sket i princip i alla uppgifter under gymnasiet.. Varför? Jo för vad ska jag med kråglig matte som ''x=y+z'' till? Varför ska jag läsa upp gammla poeters texter för en hel klass när man ändå inte förstår hälften av alla ord? Nu ska ni inte tro att jag satt och höll för öronen på lektionerna även fast man kan tro det, men jag lärde mig det jag visste att jag skulle behöva lära mig för jag visste redan då vad jag ville göra. Och allt det jag ville jobba med har jag iprincip testat på, jag har dansat på ett 5 stjärnigt hotell, jag har hållt i olika träningspass, jag har varit fotograf, jag har plåtats framför en kamera, jag har jobbat i klädbutik.
Jag har en lägenhet nere vid medelhavet med pool och mitt livs kärlek som skämmer bort mig och visar hur mycket han älskar mig, varje dag!

Och livet har precis börjat och snart är jag världens coolaste mamma som kör mitt eget race och skiter fullständigt i om man ska göra si-och-så, jag har en fungerande hjärna och båda fötterna på jorden. Jag förlorade inte alla hjärnceller under tiden jag var en riktigt festprinsessa, jag lärde mig bara att det finns så mycket mer än att bara festa! Jag lämnade inte familjen och vännerna när jag flyttade, jag har bara blivit vuxen och börjat skapa min egen framtid. Visst kan det vara jobbigt vissa dagar MEN varför ska man se det som en jobbig grej? När jag tycker det är jobbigt utan familjen och vännerna där hemma så tänker jag istället ''Fan va gött! Nu kan dom komma ner till mig precis när dom vill och jag kan åka hem när jag vill och det är inte direkt Thailand avstånd, det skiljer bara fyra timmar med flyg, det är ju som att jag skulle ha flyttat till tex Göteborg!''

Varför jag skriver detta inlägg är för att jag ser att det finns människor som går på andras självkänsla och jag tycker bara att det är så fel. Meningen med livet är ju att skapa sin egen väg i livet, skriva sin egen bok med egna texter. Sen får Gud bestämma om man ska placeras i himlen eller helvete..