Sitter nu och njuter av min sista frukost under en månads tid. Nybakat bröd, italiensk ost, svarta oliver och multivitamin dryck, mmmmm! Men vafan, en månad av tolv kan jag klara.
İgår kväll var det tänk att jag och Tayfur skulle käkat på restaurang så vi stoppade ner Belma i vagnen och var påväg ut, precis då ringer Zeki och frågar vad vi gör och undrar om vi vill komma hem till dom och käka. Det tackade vi inte nej till och vi var ju nyfikna på deras nya boende. Det var lite längre dit än vad vi trodde, jag tror nog att vi gick kanske 5-6 km. Om det var gott med mat när vi kom fram? Ja. Om det var underbart med airconditon när vi kom fram? Ja. Om deras nya boende var fint? JAAAAA. 
Världens största tv rum. Fint kök. Två supermysiga sovrum. En stor dusch. En liten trädgård och två balkonger. Jätte fint verkligen! Dom hade riktiga tapeter i sovrummen, annars är det vanligast med målade betongsväggar här. Men nu vet jag vad jag ska göra nästa gång jag flyttar, tapetsera! Trodde liksom att hoppet var ute tills jag såg deras väggar igår.
Vi kom hem runt 02.00 efter en lång promenad, tur som vi hade hittade vi en buss som vi tog sista biten hem. Somnade direkt vi la oss och världens bästa bebis vaknade inte förrens halv sex imorse och ville ha lite mat och ny blöja. Kan man ha sån tur som vi har med hennes sovrutiner? Jag är riktigt stolt att hon verkar kunna skilja på dag och natt. Något jag är mindre stolt över är henne medicin som inte hjälper.. På fredag blir det BVC igen.