Härligt :)
Andra dagen avklarad!
När klockan börjar närma sig 19.30 då börjar jag bli hungrig och när klockan slår 20.00 står maten klar på borden och det är en stilla ro här hemma för att invänta böeutropet, tecknet på att man får äta igen. Och när det ropas ut så sätter vi oss vid bordet och det första jag gör är att dricka ett stort glas vatten! Man känner en stolthet över sig själv och man kan verkligen äta mat med riktigt gott samvete. Låter kanske dumt, men skulle ni fasta skulle ni förstå :) Jag gillar verkligen ramazan, detta kommer jag nog görs varje år (undantag skulle väl vara om jag tex. jobbade utomhus eller typ animation igen, då funkar det inte att fasta, då skulle det vara riktigt farligt.) men det är verkligen en härlig känsla att sätta sig vid bordet med gott samvete.
İdag har Rianna varit här hela dagen. Vi höll oss inne pga av värmen, det är inte alls kul när det övergår från varmt till hett... Jag vet att ni sitter där och tänker ''va glad att du inte har regn och oväder som vi har'' men 50 graders hetta är inte mycket att skryta med tycker jag, för ärligt talat, man trivs bättre i ett behagligt klimat på 30 grader.. Turist som utlandsboende, det kvittar.. Jag vill ha mitten på september nu. Menmen, det kommer det kommer.
Jag måste medge att det var väldigt jobbigt att vi (eller jag) inte kunde äta något när Rianna var här. Det är liksom en social grej att kunna käka lite gott när man har besök, precis som rökarer röker med varandra.
Men vi hade sjukt kul idag iallafall och det är ju huvudsaken.
Nu ikväll har Orhan, Rianna och Zeki varit här en stund.
Just nu är jag ensam och Belma ligger och sover. Har en liten tid för mig själv och det är viktigt att man får det ibland. Jag njuter av en citron soda och kollar på tv. Tayfur och Orhan är i moskeén. Dit går männen som fastar varje kväll. När dom kommer tillbaks ska vi dricka lite te och kolla tv. Det är det ''mysiga'' med ramazan, man träffas på kvällen och äter gott tillsammans. Orhan är våran granne förresten.
Jag har även fått ett nyttigt matschema av min kära vän Mirela idag som jag ska börja med när ramazan är över. Hon är underbar den tjejen och jag saknar henne väldigt mycket. Längtar tills vi ses igen!
Jag och Mirre Alanya 2008:
När klockan börjar närma sig 19.30 då börjar jag bli hungrig och när klockan slår 20.00 står maten klar på borden och det är en stilla ro här hemma för att invänta böeutropet, tecknet på att man får äta igen. Och när det ropas ut så sätter vi oss vid bordet och det första jag gör är att dricka ett stort glas vatten! Man känner en stolthet över sig själv och man kan verkligen äta mat med riktigt gott samvete. Låter kanske dumt, men skulle ni fasta skulle ni förstå :) Jag gillar verkligen ramazan, detta kommer jag nog görs varje år (undantag skulle väl vara om jag tex. jobbade utomhus eller typ animation igen, då funkar det inte att fasta, då skulle det vara riktigt farligt.) men det är verkligen en härlig känsla att sätta sig vid bordet med gott samvete.
İdag har Rianna varit här hela dagen. Vi höll oss inne pga av värmen, det är inte alls kul när det övergår från varmt till hett... Jag vet att ni sitter där och tänker ''va glad att du inte har regn och oväder som vi har'' men 50 graders hetta är inte mycket att skryta med tycker jag, för ärligt talat, man trivs bättre i ett behagligt klimat på 30 grader.. Turist som utlandsboende, det kvittar.. Jag vill ha mitten på september nu. Menmen, det kommer det kommer.
Jag måste medge att det var väldigt jobbigt att vi (eller jag) inte kunde äta något när Rianna var här. Det är liksom en social grej att kunna käka lite gott när man har besök, precis som rökarer röker med varandra.
Men vi hade sjukt kul idag iallafall och det är ju huvudsaken.
Nu ikväll har Orhan, Rianna och Zeki varit här en stund.
Just nu är jag ensam och Belma ligger och sover. Har en liten tid för mig själv och det är viktigt att man får det ibland. Jag njuter av en citron soda och kollar på tv. Tayfur och Orhan är i moskeén. Dit går männen som fastar varje kväll. När dom kommer tillbaks ska vi dricka lite te och kolla tv. Det är det ''mysiga'' med ramazan, man träffas på kvällen och äter gott tillsammans. Orhan är våran granne förresten.
Jag har även fått ett nyttigt matschema av min kära vän Mirela idag som jag ska börja med när ramazan är över. Hon är underbar den tjejen och jag saknar henne väldigt mycket. Längtar tills vi ses igen!
Jag och Mirre Alanya 2008:
Kommentarer
Trackback
