Efter att ha tagit en snabb dusch för att vi skulle hinna iväg till sjukhuset och träffa min läkare och göra ultraljud som inte blev av pga av jag inte är turk skulle man kunna säga. Tro mig, det finns diskriminering i Turkiet mot utlänningar ocksa. Vi satt och väntade i ungefär en timma pa att sköterskan skulle säga att det var varan tur. Det var inte speciellt mycket folk där, det var nog tva par innan oss och dom gick in och gjorde sitt. Sedan kom det folk och bara gick in som inte ens behövde vänta i 5 minuter.. Tayfur fragade sköterskan varför inte vi fick komma in och hon sa ''jaa, har ni bokat tid?''.. ''nej?'' svarade vi eftersom Sezai (min läkare) alltid sagt att vi kan komma när vi känner för det eller när han ber os och denna gangen kom vi för att vi kände för det. Hon sa ''men herregud, ja da far ni vänta'' jaha tänkte vi. Det var ju liksom inga andra än vi som väntade.. Sen kom det ett annat par och satt sig och väntade och pratade med oss. Sköterskan hälsade dom välkomna med ett leende pa läpparna och fragade om dom bokat tid. Dom svarade nej, men att dom bara ville prata med Sezai för det var första gangen dom var där pa kontroll. ''Varsagod och stig pa'' säger sköterskan.. Da reser sig Tayfur upp och berättar att vi har väntat i över en timma och att vi har lite brattom eftersom han skulle iväg och jobba. Da fragar hon om det är akut. Det var det ju inte men att vi ville göra ultraljud och kontrollera att bebisen mar bra, vi eller jag, har ju varit lite orolig över att magen inte växer och man vill ju självklart att allt ska vara bra där inne, alla vill väl ha en frisk bebis? Hon sa iallafall ''ja tyvärr sa far ni ringa och boka en tid eller fortsätta vänta'' och dom som satt och väntade sa att vi saklart skulle ga in för dom hade ingen bradska.. Men nej det fick vi inte. Jag reste pa mig och sa till Tayfur att nu sticker vi här ifran. Sköterskan ropade efter oss om vi ville boka tid, jag svarade ''nej tack vi hittar en bättre läkare pa med bättre hjälppersonal''
Ja, den enda anledningen till att vi inte fick komma in är för att jag inte är turk saklart. Det sa Tayfur med. Jag blev sa arg pa vägen hem att jag nästan började grata. Visst kommer vi inte att byta läkare för Sezai är jätte bra men tro mig, nästa gang vi är där kommer jag att meddela honom om vilken bitch till sköterska han jobbar med och om det verkligen far ga till sa pa ett sjukhus? Jag menar, jag kom dit för samma anledning som alla andra tjejer kommer dit för.. Turk eller inte, det ska inte spela nagon roll. Sen finns det en sanning i att turkiska tjejer kan vara riktigt elaka och bitchiga mot utländska tjejer. Min Belma kommer ju tack och lov att bara vara halvturk. Fick lov att klämma in ett skämt annars hade jag fortsätta skriva negativt..

Drt jag ville komma till är att det slog mig hur mycket som maste fixas. Nu tänker jag inte pa barnvagn, säng och sanna saker. Dom är inget problem. Jag tänker pa allt pappersarbete som komma skall.. Tayfur började prata om hur vi ska göra med efternamn, medborgarskap, faderskap osv. Först tänkte jag, det mesta kommer att ga lätt och fort att fixa.. Men sen sa han ''Vi är ju inte gifta'' och det stämmer ju, och det gör saker och ting lite krangligare.. Jag har suttit och googlat och sökt pa allt och ingeting om allt möjligt skulle man kunna säga.

Och finns det nagon där ute som vet nagot om nagot sa far du/ni gärna hjälpa mig eller ge mig lite hjälp pa vägen rättare sagt.

İallafall, faderskapet kan man tydligen fixa innan barnet är fött och det skulle ju vara hur praktiskt som helst. Jag har hittat blanketter pa internet som kan fyllas i fast vissa delar förstar jag ingeting av sa dom ska jag ta en titt pa med Tayfur och förstar jag ingenting da far jag helt enkelt ringa nagon. Och efternamnet ska anmälas till skatteverket om ingen anmälan görs far barnet mammans efternamn, men vi vill ge Tayfurs efternamn och det blir en massa pappersarbete eftersom vi inte är gifta och har gemensamt efternamn. Hade vi varit gifta hade barnet automatiskt fatt efternamnet. Och när man skriver faderskapet kan man även anmäla om gemensam varnad, fast jag fick aldrig fram nagot om det endast gäller när man är gifta eller om man far gemensam varnad automatiskt när man är gifta? Och pass till bebisen maste skrivas under av bada föräldrarna, vilket betyder att jag kommer att fa skicka massa papper till Turkiet när jag är hemma i Sverige till tayfur som sedan ska skicka tillbaks dom, och det oroar jag mig lite för.

Nu jobbar Tayfur och jag har inte pratat nagot om detta med honom sa vi ska sätta oss ner inatt när han kommer hem och kolla igenom och prata om detta. För kan man fixa faderskap i förväg vore ju det jätte bra och självklart ska mitt barn ha en pappa, inte bara hemma utan även skrivet tycker jag. Sen det där men gemensam varnad kanske inte gar att fixa, det kanske bara gäller svenskamedborgarer som skaffar barn tillsammans plus att vi kommer alltid att bo tillsammans oavsett vi är ogifta eller gifta. Visst skulle det vara ett stort plus om vi var gifta, men det är ocksa en massa pappersfixanden som ska skickas hit och dit.

Vi ska kolla pa alla olika möjligheter som finns för att göra allt sa lätt och snabbt som möjligt, men detta är vad jag har suttit och letat fram idag och det far räcka för idag känner jag. Stress är absolut det sista jag behöver (och mat nagot jag verkligen vil ha nuuu!! haha)

Ja kära läsarer, nu vet ni ungefär lite av vad som snurrar runt i mina tankar idag. Det är inte alltid lätt men innerstinne vet jag att till slut var allt pappersarbete värt varenda sekund när vi har varan lilla prinsessa här hos oss.