Turkmorsan och jag

Godmorgon

Jag sitter nu efter frukosten och kollar på när den turkiska modern städar och gör om hela min lägenhet efter hennes behov.. Om jag gillar det? Ja och Nej, men mest nej. Skönt att hon dammar och har sig så jag slipper det, samtidigt  är detta MİTT hem där JAG ska bestämma hur det ska se ut. 
Jaja, jag har lovat mig själv att jag inte ska få något utbrott på henne och hoppas att dom inte blir allt för långvariga, men det tror jag inte eftersom hon inte gillar Antalya speciellt mycket. Hon trivs bättre i sin lilla by och det gör hon rätt i, annars hade vi haft en inneboende året om.

Jag ska snart klä på mig och dra borsten genom håret sen ska vi ut på en promenad jag och turkmorsan. Hon har fått för sig att hon gillar att röra på sig så när jag satt och käkade frukost så kollade hon på något träningsprogram på tvn och hon frågade även mig vart man kan köpa en träningsboll och gummiband, så vi ska åka och köpa det senare ikväll när Tayfur har kommit hem.

İdag är det bara två dagar kvar till beräknad förlossning!! Helt sjukt, jag fattar det inte själv. Ska inte jag vara skittrött och mega svullen och bara klaga och se allmänt förstörd ut vid det här laget? Jag skulle lika gärna kunna damma och diska känner jag, men jag gör inte det när jag inte behöver.
Fast igår kväll när vi låg (satt, tayfur satt bakom mig och masserade mig..) i sängen så kom dom där knivhuggen mellan benen igen. İnnan har det alltid varit snabba och korta knivhugg men igår höll dom i sig och gjorde lite ondare än vad det har gjort innan. Tayfur tror att det är för att det har börjat öppna sig där nere, jag vågar inte tro någonting för ont att föda barn har jag nu fattat att det gör.. Paniken inom mig när smärtan kom igår gjorde mig bara mer nervös än vad jag var innan för jag ville gråta igår när det högg till, då kan jag inte ens förstå smärtan jag ska uppleva sen.. Snart...

Ni som läser min blogg som har fött barn, oavsett kejsarsnitt eller normalt, jag vill gärna höra era förlossnings historier. Försök att beskriv känslan, hur ont det gjorde (eller tvärtom), hur det var efteråt, vilka smärstillande medel ni använde er av osv osv. Eller om ni bara har några bra tips :)

Kommentarer
Postat av: Jessica Ebbhagen Yaman

jag har hela berättelsen på min blogg om när Atakan föddes. Gå till http://jamilja.blogg.se/2008/july/min-forlossning.html

2010-05-27 @ 15:08:57
URL: http://jamilja.blogg.se/
Postat av: Sanna

Här är min förlossningsberättelse. :)

http://liveyourlife88.blogg.se/2009/august/utkast-jag-har-1.html#comment



ett bra tips är att inte försöka stressa upp dig om smärtan. Jag är jätterädd för stark smärta och tappa kontrollen. Jag tänkte hela tiden att jag tar smärtan och förlossningen kommer. När förlossningen väl kommer igång, ta en värk i taget och tänk inte på vad som kommer och ske efter de.



Lycka till med allt. :D

2010-05-27 @ 16:41:05
URL: http://liveyourlife88.blogg.se/
Postat av: Anonym

Varför bloggar du inte? Har du fått barn??

2010-05-29 @ 12:29:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0