När jag är ensam (som nu) då tänker jag ofta på dom där hemma, min familj, mormor, vännerna och tillochmed grannarna. Varför är det alltid så? Att såfort man är ensam och inte gör något speciellt så börjar man tänka, om med tänkandet kommer saknaden, saknaden som sticker som en så det gör så ont att man får gråten i halsen. Varför gåter man när man saknar? Vissa stunder önskar man bara att man var i Sverige, satt i sitt kök och åt mammas nybakade tekakor, eller satt i soffan och inväntade idol med tända värmeljus tillsammans med familjen. Eller hade filmkväll med massa gott med sina bästa vänner, eller sminkade och förfestade innan man skulle ut och dansa med vännerna. Jag vill vara hemma, hemma i Sverige. İbland önskar jag att jag bodde i Sverige och ibland går jag runt och önskar att Tayfur skulle få ur sig ''Ska vi flytta till Sverige?''.
Jag trivs bra här, mycket bra, men jag hoppas att vi en dag kommer överrens om att flytta till Sverige, en dag börja planera och en dag ta vårat pick och pack och dra. Det kommer inte ske på ett bra tag, men hoppet finns.
Även om jag skulle kunna bo i Turkiet hela livet så skulle ett ''stopp'' i Sverige inte sitta helt fel. Älskade Sverige, älskade familj och vänner, jag saknar er!!

So far away, İ wish you were here
Before its too late this could all dissapear
Before the doors closed and it comes to an end
With you by my side İ will fight and defend, İ'll fight and defend.

Keep holdin on
Cause you know we make it through, we'll make it thorugh
Just stay strong
Cause you know im here for you, İm here for you