Kärlek för mig, hm...
Att må bra, känna sig omtyckt och uppskatta varandra och vara ärliga och lyckliga tillsammans, pojkvän som familj. Kärlek är när man trivs tillsammans, när man kan vara sig själv och man inte går runt och tänker sig för hur man ser ut, beter sig osv utan uppskattas för den man är. Och det är precis vad dom jag älskar gör. Min familj, släktingar, Tayfur, Belma, bästa vännerna.

Sen finns det en annan kärlek som jag saknar så otroligt mycket, dansen. Den största delen av mig när jag bodde i Sverige som sorligt nog rann sakta ut i sanden när jag flyttade hit. Jag flyttade ju ner hit från första början just pga av att jag fick jobb som dansare, där jag sen mötte mitt livs kärlek. Men att få stå där i dans salen framför speglarna, hög musik och bara glömma allt annat för en stund och bara dansa, dansa, dansa det är kärlek på riktigt hög nivå. Kärlek när man tränade nästan varje kväll med bästa Jenni, slet och skrattade framför speglarna. Kärlek när man hatade allt annat än danslektionerna i skolan. Kärlek när man intog sin första danstävlig tillsammans med Jenni. Dans är inget annat än kärlek. Jag saknar det! Men jag kommer igen, dock är det en liten bit dit där jag avslutade.