Att det inte händer mycket här på bloggen just nu, men jag kommer tillbaks, lovar. Precis som jag bearbetar sorgen efter pappas bortgång, men jAg vet att jag kommer ta mig upp till toppen igen och att jag kommer kunna leva mitt liv som vanligt igen.
Just nu längtar jag så otroligt mycket efter Tayfur, behöver honom mer än någonsin just nu men vad ska man göra när alla dessa krångliga lagar med visum finns?
Om 11 dagar sätter vi oss på planet hem till Side igen och sen ska vi inte ut och resa på väldigt länge. Vi ska bara vara med varandra och återgå till våran vardag, som jag längtar. Här går jag bard och väntar på att dagarna ska flyta på. Samtidigt som allt är långt ifrån klart. Kan inte förstå hur det kan vara så otroligt mycket som ska fixas och göras när någon går bort.
På lördag är begravningen.. Känslan och tanken på att man ska begrava sin egen pappa går inte att sätta ord på och jag fasar över det, jag vill inte, vill bara ha tillbaks min pappa. Frisk och glad. Fan vad livet är orättvist...