Det här med att somna i tid är något som inte händer allt för ofta, och värre har det blivit sedan pappa gick bort.
Jag blir aldrig sådär trött som förut och när jag vaknar upp på morgonen så undrar jag ofta "när och hur kunde jag somna igår?!" Haha..
Har ställt klockan på alarm ett antal ggr för att stiga upp tidigt, inte för att jag har några direkt måsten, utan för att jag ska få ut mer utav dagen och så jag kan somna om kvällarna. Någon gång är det ju dags att börja jobba också!!
Jag ställer nog klockan på alarm vid 07.30 så får vi se hur det går. Jag vet nog redan svaret :P

Bjuder på lite härliga bilder från jordens finaste plats, farmor och farfars ställe:

Idag steg vi upp utan el. Gjorde oss inget alls.. Inte dom två första timmarna iallafall!! Runt sju nu ikväll kom elen tillbaks. Har varit sååå tråkigt idag, och kallt. Ikväll är det första kvällen vi lör med värme här hemma. 17 grader inomhus hade vi, nu står det på 20 iallafall. Jag ska inte börja klaga på den turkiska vintern för det har jag gjort så många ggr innan så ni vet ju redan CAD jag tycker om den.
Vi har lagat koldolmar till middag och det var sååå gott! Och längesen.
Mycket mer har vi inte gjort idag. Te och lite kvällsfika framför tvn är det som står på kvällens schema, som alla andra kvällar.
Fick veta en tråkig nyhet nu ikväll också. Fredriks morfar har gått bort (min låtsas gammelmorfar blir det) tänker på er alla där hemma i Sverige och beklagar verkligen sorgen. Vila i frid John.

Ikväll fryser jag på riktigt för första gången sen i mars kanske. Om vi bortser från senaste Sverige vistelsen :P
Idag har vi varit i lekparken och den åkte vi in till manavgat en sväng.
Nu visas school of rock på tvn och jag ligger nerbäddad under filten och ska försöka somna i tid för imorgon är det en ny dag med nya planer :)

Denna sköna dag har spenderats med Louise. Vi sålde aldrig något på loppisen, tog sovmorgon istället och gick en snabbis på loppisen och tittade sen gick vi in till Side centrum och köpte lite julklappar.
Ikväll har jag prata med mamma och hon har hittat ett brev sen jag va liten som jag skrev till henne, skrattade ihjäl mig!! Ville mycket i livet redan då haha. Hoppas Belma skriver sånna roliga brev till mig när hon blir större ;)

Idag blev det en tur till marknaden med Louise, köpte lite vindrutor. När vi var klara så promenerade vi ner till Marias butik där Tayfur och Belma redan va och gjorde kadir sällskap på jobbet. Belma har lekt med hundarna Hugo och Alice hela dagen, hon älskar verkligen djur.
Nu ikväll har vi haft besök av Louise och kadir, kollat tv och proppat i oss massa onyttigt.
Imorgon blir det loppis! :D

För övrig är jag väldigt tjurig och irriterad på ett par vänner som vi lånade ut ett flyttbart element till förra vintern då dom varken hade ac eller någon annan sorts värme. Nu har dom en superbra ac och jag ville gärna ha tillbaks elementet nu när kylan börjar komma. Vi har ingen ac utan vi använder oss av andra grejer som infraröd (ufo kallas dom här) och element.

Jag bad Tayfur att ta hem det elementet som vi lånat ut eftersom vi ska ha det i belmas rum om kvällarna. När han kommer tillbaks så har han inget element med sig, för det har dom gett till systern :S
Hennes man vägrar tydligen skaffa värme hemma hos dom men det ska inte vi behöva lida för, blir så jävla less på vissa människor ibland..

Ska sluta vara så jävla snäll.

Det är konstigt.. Jag har inte drömt om pappa en enda gång sen han gick bort. Jag skulle så gärna vilja drömma om honom, se honom i liv och rörelse även om det bara är en dröm. Jag minns hans skratt och röst så väl, högljutt och glatt precis som dom flesta andra i släkten. Jag minns hans kroppsbyggnad och gå stil, han liksom gungade lite år höger o vänster när han gick. Jag minns hans klädstil, en riktig fotbollstränares stil. Tröjor i härliga färger med texter som "reebook" "puma" "lotto" och han hade alltid ett par vanliga jeans till och tränings skor. På sommaren bar han alltid tränings shorts och en vanlig tshirt och såklart gympadojor.
Jag minns hans röst och hans hosta som han alltid haft.
Jag saknar allt detta så fruktansvärt mycket och det verkar som att det bara blir värre med tiden, saknaden växer för varje dag och det känns läskigt att dagarna blir veckor och veckorna blir månader och till slut år..

Ibland blir jag ledsen och arg för att jag inte riktigt förstod hur allvarlig hans sjukdom var. Jag vet att ingenting är varken mitt eller någon annans fel, en sjukdom är ingens fel. Och det är så orättvist och jag hatar att det ska finnas dödsliga sjukdomar. Ingen ska behöva dö på det sättet, tänk om alla kunde dö av ålder istället.
Men hade jag vetat eller hade pappa sagt hur illa det var hade jag förmodligen inte bott i Turkiet sen den dagen jag fick veta att han var sjuk.
Hade jag vetat hur ensamt det måste varit om dagarna när han blev sjukskriven så hade jag gjort honom sällskap, varenda dag.
Jag minns i början på året när vi pratade så sa han en gång hur ensam han kände sig och hur tråkigt det var att bara gå hemma. Jag började gråta när vi hade lagt på. Det satte sig verkligen i hjärtat på mig.
När jag och Belma var hos honom i april nu i år så steg jag upp kl fem på morgonen för att kunna följa med pappa till Mora på dialys, har aldrig varit så trött som jag var då. Pappa bara skrattade och sa "tänk att det här hör jag tre ggr i veckan. Jag är så jäkla trött på att sitta o köra kl fem på morgonen ända till Mora för att sen ligga fyra timmar i en säng jävel och rena blodet och må illa efteråt och sen sätta sig i bilen o köra hem i en och en halv timma igen. Nej fy fan, roligare har jag haft"
Då hade han gjort detta i nästan två års tid, jag beundrar verkligen honom. Han kämpade på och var stark ända in i det sista.

En morgon skulle vi åka till Falun för att träffa special läkaren som pappa träffade en gång i månaden tror jag.
Pappa ville att jag skulle följa med och självklart gjorde jag det.
Vi kom dit, fick träffa läkaren och vi satt och pratade och pappa frågade hur han skulle göra med sin ledighet från jobbet. Den höll på att gå ut och han undrade om han var tvungen att skicka in en ny eller om han skulle få börja jobba igen. Han berättade hur jäkla tråkigt det va att gå hemma och att han ville jobba igen.
Men tyvärr, läkaren sa något oerhört jobbigt till svar.
"Så som det ser ut nu så kommer jag skriva i din ledighet hela året ut för det här ser verkligen inte bra ut Tommy det kommer inte gå vägen"

Jag kollade på pappa och han kollade ner i golvet och lyfte på axlarna och sa bara "nehepp"
Det var så jävla jobbigt att se. Pappa som hade så mycket vilja och så mycket som han skulle göra kunde inte finta bort den här jävla sjukdomen, det enda han inte har vunnit över i sitt liv.

Det är så konstigt att han är borta, att jag har sett honom död och gått på hans begravning. Jag har fått alla möjliga bevis på att han inte längre lever men jag kommer ändå aldrig förstå att jag aldrig kommer få träffa honom igen. Jag tror fortfarande att han lever och att han snart ska ringa eller att vi snart ska åka och hälsa på honom igen.

Vi har spenderat dagen i manavgat. Köpt dom första julklapparna och fikat sen åkte vi hem och lagade middag.
Tröst äter granatäpple och massa popcorn framför tvn medans typ alla som jag känner är på SHM och ja, jag är ganska så avundsjuk!!
Imorgon blir det en sväng till marknaden med Louise och sen på söndag är det loppis igen! :)

Solen skiner, inte ett moln på himlen och tempen visar 17 grader i skuggan.
Tayfur har åkt iväg till sitt jobb för att fixa en grej så jag passar på att tvätta och städa här hemma. När Tayfur kommer tillbaks ska vi ta en tur till lekparken :)

Idag har jag haft Louise här hela dagen lång :) vi har slappat i soffan och tittar på en klassiker. Sunes sommar!
Och så har vi ätit en massa onyttigt!! Ostbågar,chips, cola osv osv.
Om en liten stund ska vi hem till Louise och kadir på middag :D

Ganska lyx att bara kunna gå it i trädgården och plocka lite frukt mör man blir sugen. Idag blev det mandariner och igår granatäpple, om jag får skryta lite ;)
Belma har precis somnat och jag ska sätta mig ner och sticka lite :P

Sitter och tittar fotboll just nu. Galatasaray - Man U. Just nu leder galatasaray med 1-0 och matchen är inne i 81 minuten så kanske att det blir turkisk seger ikväll ;)
För övrigt har jag inte gjort mycket idag. Va i väg till banken och sen handlade vi lite. Bakat sockerkaka har jag också gjort och sen kom Louise hit en stund :)
Imorgon tänkte jag ta en tripp till garnbutiken, tog nämligen garn idag och började sticka. Hade glömt hur kul det faktisk är :D

Att vara stark är något som jag har insett att jag är. Jag är stark och är det något jag inte kommer bli så är det svagare. Jag tror att man bara kan bli starkare som människa.

Livet är härligt och det gör dig stark. Livet är också väldigt orättvist och jobbigt men även det gör dig stark, kanske starkast tillochmed.

Jag är stark som vågar kalla mig själv för stark.

Saken är den att med livets gång så lär man sig och det finns så mycket som bygger upp din styrka som du själv inte är medveten om förrens någon berättar för dig hur stark du är eller när du själv förstår att du är stark.
Jag insåg hur stark jag är under pappas sista månad. Söndagen den 9 september då jag steg innanför min fasters dörr och mötte en döds sjuk man, min pappa, så steg styrkan inom mig snabbt och otroligt fort.
Han hade kämpat med sjukdomen i nästan två år men det var bara den sista månaden som man såg på honom hur sjuk han var. Jag var rädd när jag mötte hans blick, hans hud och ögon var senaps gula. När han kollade mot solen vågade jag inte se honom i ögonen. Han hade gått ner säkert 20 kg sen jag såg honom senast i april,
Det var så läskigt, jag var rädd.
Men jag visade det aldrig. För min skull, hans skull, Belmas skull, för allas skull.

Jag kände mig ensammast i världen om nätterna när vi var i Sverige, ville bara ha Tayfur vid min sida och gråta mot hans axel. Men jag hade Belma bredvid mig, min fina glada dotter på 2,5 år som inte hade/har en aning om vad som hände. Dagen då jag fick veta att jag var gravid lovade jag att mitt barn aldrig ska behöva känna sig osäker eller rädd med mig. Därför har jag alltid varit positiv (fatta mig rätt) inför henne. Barn ska få vara barn, så länge dom kan.

Det är inte alltid lätt med barn och att vara mamma. Att hålla lugnet när ens barn är trotsig, skriker, gråter, inte lyssnar, slåss, har sönder värdefulla grejer osv är inte lätt men det är sånt som gör att styrkan växer.

Min mamma har äntligen gift sig med Fredrik. Har varit planerat en låååång tid och det var verkligen på tiden. Och att få känna den lyckan samtidigt som ens andra förälder är sjuk gör att styrkan växer. Att det är helt okej att få vara lycklig och att våga visa det är starkt. Att få ha Fredrik i våra liv är lycka för mig, min andra pappa. Och att våga skriva att Fredrik är som en pappa, det är stark, men också väldigt sant! Han har alltid funnits i mitt liv och det är jag då glad för.

Att jag för lite mer än fyra år sedan bestämde mig för att flytta till Turkiet är det bästa beslutet jag någonsin tagit. Att bara släppa allt i Sverige för kärlekens skull, det är modigt och starkt gjort.

Att alltid behöva stå och vinka av min familj när vi ska åka hem eller dom ska åka hem och säga "vi ses snart igen" fast man inte har en aning om när man ses igen och veta att det är flera hundra mil ifrån varandra, det är starkt gjort. För tro mig, det blir inte lättare med tiden!!

13 september var sista gången jag såg pappa i liv. Jag visste det inte då och var säker på att det inte var sista gången, jag vägrade tro något annat. Men samtidigt var det så otroligt jobbigt att säga hejdå den kvällen och jag ville verkligen inte gråta, för pappas skull. Jag vet att jag sa "nej fy ny börjar jag gråta" och han sa att jag inte skulle göra det så jag höll igen. När jag och Emma kom utanför dörren frågade hon mig "hur går det" och då började jag gråta men sa "det går bra jag lovar" för det gjorde det även om hela mun värld höll på att rasa för en stund. Och för Emmas skull va jag stark för jag vet hur ledsen hon va och hon behövde/behöver sin storasyster.

Jag klarar mig alltid, men jag vet att det finns dom som behöver mig och skulle jag sätta mig ner och gråta och skrika ut allt så skulle folk som ser mig som stark bli rädda och jag vill inte det. Jag vill vara stark i deras ögon och veta att dom vet att jag alltid finns där för att finnas och skydda dom.

Självklart gråter jag, är arg, ledsen, förstörd, rädd osv. Jag är livrädd för spöken, hatar att sova ensam. Jag får alltid för mig att jag är sjuk, har massa sjukdomar. Jag gråter flera ggr i veckan för pappa. Det vet alla om men jag skulle aldrig kunna deppa ihop framför någon av dom jag älskar. Jag vill inte det för jag är stark och känner ansvar.

Jag kom tillbaks till Turkiet den 15 september. Pappa lades in på sjukhus den 16, akut pga av smärtor i levern.
Jag kände mig hjälplös och tänkte nästan mer på Emma än pappa i början. Jag ville finnas där så hon kunde se att jag va stark och att hon kunde gråta hos mig. Jag ville att pappa kunde se att jag fanns vid hans sida och brydde mig om honom och att jag älskar honom.

Den 17 september kom våra vänner hit för att grilla. Jag satt på Skype och pratade med pappa innan dom kom. Pappa lät så trött och konstig i rösten och jag mådde inte alls bra efter vi hade lagt på. Men jag var tvungen att leva mitt liv och vi fick gäster, jag satt där och pratade, skrattade lite, samtidigt som pappa fanns i tankarna hela tiden. Det är starkt.

18 september kl 07.50 ringer telefonen och det visar att det är Emma som ringer. Jag förstod att det inte var bra så jag stängde dörren till sovrummet dör Belma låg och sov. Ställde mig i belmas rum och lutade mig mot belmas säng (hon låg i vårat sovrum) och svarade.
Frågade inte vad hon ville för jag vågade inte. "Jag sover typ.. Vad gör du då?" Sa jag. Vem ringer för att fråga vad man gör 07.50?!
Till slut sa hon det. Pappa är död.

Jag grät inte, för Emmas skull. Jag frågade bara om hon va söker och hyr hon kunde veta det. När jag kände hur paniken kröp i min kropp sa jag bara att jag va tvungen att ringa Tayfur, sen la jag på.
Föll ihop på golvet och bara grät, fattade ingenting. Skyndade mig att öppna alla fönster, jag ville se ljus. Ringde Tayfur och grät, satt på Skype och försökte få tag på pappa medans jag väntade på att Tayfur skulle komma hem. Jag va så jävla ledsen och tom, då va jag svag, just i den stunden. Hela den dagen, värsta dagen i mitt liv.

Jag hade precis kommit tillbaks till Turkiet men lovade pappa att komma så fort något hände så jag bokade biljett samma dag som pappa dog. Två dagar senare var jag och Belma på svensk mark igen. Jag orkade egentligen inte alls åka ensam med Belma men jag gjorde det för pappa och min syster behövde mig.

Några dagar senare skulle begravningsbilen komma till Kalmar och hämta pappa för att ta honom upp till Dalarna. Det var min sista chans att få se honom.
Jag hade bestämt mig för att inte åka och se honom, för jag var så rädd.
Men jag gjorde det. När vi var inne i bårhuset, i andrummet (tror jag det heter) så var kistan stäng men jag var väl medveten om att där i ligger min pappa. Jag gick fram och kände på kistan, den va så fin. Men jag vågade inte öppna och titta på honom.

Och vid det tillfället var Emma riktigt modig och stark. Hon hade åkt in till sjukhuset samma natt som pappa dog och sett honom, hon mådde inte alls bra efter det och avrådde mig till att se honom död. Men när vi stog där i bårhuset så säger hon att hon vill se pappa igen. Jag blev orolig och nervös att Emma skulle ångra sig igen och då skulle jag bli rädd.
Dom öppnar kistan men jag står bakom för jag vågade inte se.
Emma bad mig komma fram för det såg bra ut sa hon. Jag ville men vågade inte. Jag stog länge och tvekade och till slut tänkte jag "varför ska jag vara rädd för min pappa? Döden är det mest naturliga som finns. Jag vet att pappa vill att jag ska se honom och röra vid honom en sista gång, jag hade ju lovat honom det och någonstans inom mig sp kändes det som att han va där med oss just den stunden."
Jag gick sakta fram. Var livrädd men visade det inte. Sen gick jag syn på hans händer, såg direkt att det va hans händer och då släppte rädslan. Jag gick fram, kollade inte på pappa först. Kollade på Emma och sen drog jag blicken mot pappa. Det läskigaste ögonblicket någonsin, att inte veta hur man skulle reagera. Men det släppte, all min oro och rädsla släppte när jag såg honom ligga i kistan. Det kändes som om en stor sten släppte.
Han såg så fridfull ut. Fanns inget läskigt eller onaturligt alls. Man såg att sjukdomen var borta, att han hade det bra någon annanstans. Tårarna rann och hjärtat gjorde ont men det var det bästa beslut jag någonsin tagit och det modigaste jag någonsin gjort. Jag hade ångrat mig idag om jag inte gjort det.
Att jag vågade se och röra min döda pappa har fått mig att bli ännu starkare.

Att jag kan gå förbi hotellet som pappa bodde på förra hösten när dom va här gör mig stark. Att jag kan logga in på Skype och fortfarande se våra konversationer är jobbigt men ett minne.

Min pappa är en stor källa till min styrka som jag har byggt upp och har med mig idag.

Att jag kan tackla folk och vänner som skämtar om cancer är jävligt starkt för inombords vill jag bara banka skiten ur dom. Jag tänker bara för mig själv att dom inget vet och skickar iväg en tanke till pappa och sänder honom ett "jag älskar dig du är aldrig ensam"

Jag är stark och min styrka kommer ingen kunna bryta, vad som än händer, hur dåligt eller bra det än är spelar ingen roll, för jag kan bara bli starkare.

Ingen skillnad på söndagar, måndagar osv som i Sweden. Men vi har varit ute hela dagen. Belma har varit förstoppad i FYRA dagar och idag släppte det så hon har varit fylld av energi hela dan ;)
Blev lekparken en stund och sen åkte vi och fikade på doruk café.
Sen har vi varit ute och åkt i hela Side och kollar runt lite.. När vi kom hem gjorde vi hemmagjorda hamburgare och pommes :)

Somnade vid halv fem imorse, eller ja, Belma gjorde.. Jag hörde faktiskt böneutropet innan jag hann somna. Vilket resulterade i att jag sovit bort hela dagen idag. Vi som har haft så fint väder och jag som skulle gå på lördagsmarknaden med Louise, Sofia och Linda idag.. Tur det är varje lördag!
Så mycket har inte hänt idag. Tayfur har lagat fisk och nu sitter vi båda i soffan och spelar spel på våra telefoner, nördar som vi är.
Imorgon blir det lekparken om vädret tillåter. Kanske en sväng till Apoteket om inte Belma gör nr2 imorgon. Så nu vet ni det!
Jag har nästan tryckt i mig en hel chokladkaka och ska fortsätta med det nu. Funny saturday!

Blev så att jag fick sova ensam igår igen, fast hade Therese här över natten som fick ta Tayfurs sovplats ;P
Men inatt får jag sova bredvid honom igen. Om några timmar är han hemma igen :) har druckit kaffe för att kunna hålla mig vaken tills han kommer hem. Har varit jobbiga dagar med en sjuk och super gnällig Belma och hoppas att hon vaknar frisk imorgon då det är tänkt att vi ska gå på marknaden med Louise, Sofia och Linda.

Ja det blev så att jag får sova ensam inatt. Tayfur åkte iväg vid 23.45 ikväll och är borta hela dagen imorgon.
Ligger i sängen och tittar glee avsnitt. Ska försöka somna så jag får lite sömn innan Belma vaknar imorgon :P
Stackars liten, har haft feber hela dagen idag och ändå varit ute och fixat massa grejer. Duktig flicka!
Imorgon får vi se vad vi hittar på. Vi ska ha fint väder imorgon också så dagen ska spenderas utomhus på nått sätt..

Ja idag har vi väldigt effektiva. Har hållit på och fixat med en grej hela dagen. Kan inte riktigt säga vad men snart så kommer jag berätta :)
Och ikväll har vi haft besök av Louise och Kadir. Vi har ätit god chokladpuddings tårta och pratat en massa :D
Imorgon får vi se om jag och Belma får sova ensamma.. Kanske bjuder över någon av tjejerna så man slipper vara ensam, tror inte jag klarar av det.
Men inget bestämt än ;)

Idag har jag varit i Manavgat hela dagen med Linda och Sofia. Vi gick runt på stora marknaden, käkade lunch på La Pizza och sen fortsatte vi shoppingen i Manavgat. Jag köpte en jättefin höstjacka, tröja till Belma, tröja till mig och ett par röda jeans till mig.
Nu ikväll har vi bara tagit det lungt framför tvn. Tayfur jobbade sin sista dag idag och har nu ledigt ett tag, niiiice!
För övrigt så blåser det rejält ute just nu, storm på g kanske?

Imorse ringde alarmet vid 06.30. Meningen var att jag skulle gå upp då men låg och drog mig till lite innan åtta. Är inte van att gå upp så tidigt och Belma fick jag klä på sovandes, haha.
Eftersom jag hade tre tunga kassar och en vagn med en sovandes Belma i så bestämde jag mig för att ta taxi bort till loppisen. Där mötte jag upp Linda och Sofia och sen kom även Therese en stund. Tycker det var jättekul och jag har idag tjänat 25 lira, haha ;) om två veckor är det dax igen och då ska jag dit. Kommer bli något jag gör varannan söndag nu i vinter, en ny rolig hobby :D ska även få med mig Louise har jag bestämt mig för ;P

Är en viktig person för Turkiet/turkarna, för er som vill veta mer sök på Google.
Idag är det x antal år sedan han dog och då hänger flaggan och vajjar på halvstång.
Nu ska jag sova för imorgon ringer mitt alarm tiiiiidigt! God natt..

Nu har vi haft regn i några dagar och idag är det mulet och grått ute, kanske kommer någon skur sen, who knows.
Vi ska iallafall ta en promenad ner till Louise och hälsa på henne på jobbet.
Igår satt vi inne hela dagen så vi behöver komma ut och få lite frisk luft och motion ;)
Här kommer två bilder som jag tog i manavgat i torsdags:

Tänk vad lycka kan vändas till sorg så himla fort, och tvärtom. Det är ungefär så mina dagar ser ut sen pappa somnade in.
Ena stunden är jag precis som vanligt, andra stunden bryter jag ihop. Och det sägs att det bli lättare med tiden men jag tycker det känns tvärtom just nu. Dagarna går och det är läskigt, jag vill bara att dagarna ska gå baklänges.
Men verkligheten är inte alltid en dans på rosor och jag vet att pappa vill att vi ska vara glada. Han ville aldrig se oss ledsna eller oroliga över hans sjukdom.
Han va nog rädd och ledsen, men aldrig inför oss. Om jag fick prata med honom en gång till skulle jag berätta hur mycket jag älskar honom och att han aldrig behöver känna sig ensam, att han är den starkaste människan jag vet, en riktig kämpe, för det var han verkligen.
Det är jobbigt att inte kunna gå till hans grav när jag känner för det, jag saknar det för det kändes som en närhet. Att han fanns bredvid mig och såg att jag va där. Han finns med oss här hemma varje dag, inramad och vi ser hans foto hela tiden. Jag tänder ljus varje kväll och skickar iväg en tanke till honom. Jag gav ett löfte till honom sista gången jag såg honom, att vad som än händer så finns jag alltid där och jag kommer aldrig svika honom.

Idag har Tayfur varit ledig. Spenderat dagen i Manavgat. Betalade räkningar och Tayfur köpte sig en ny fin skjorta. Skulle ha "låst upp" min mobil idag men kom dit för sent så får göra det en annan dag helt enkelt. Fick nämligen ett sms här om dagen att det började bli dax att låsa upp den så jag snart har använt min mobil i en månad i Turkiet. Har ju ny telefon, därför måste jag göra detta då telefonen inte är från Turkiet.

När vi klev av bussen här i Side bestämde vi oss för att äta på restaurang. Det började regna otroligt mycket så vi sprang som två idioter till restaurangen. Och jag hade mina tyg skor på mig, mindre smart!

Nu ska jag lägga ifrån mig mobilen och försöka sova. God natt!

Ikväll har jag haft tjejkväll här hemma.
Linda, Sofia, Therese och en norsk tjej vid namn Monica och hennes dotter har varit här ikväll. Vi har ätit tacos och tittat på film och haft massa tjejprat :) runt tio tiden kom Camilla och Jenny och hämtade Therese och för en liten stund sedan åkte Sofia och Linda hem.
Nu ska jag mysa med Tayfur en stund innan vi ska sova.

Day of sunshine! Och det här helt underbart.
Mötte upp Louise och köpte glass, följde med henne ner till jobbet och va där ett tag. Belma älskar att springa runt bland alla kläder och människor.
Hon somnade på vägen hem och sover fortfarande. Jag ligger på soffan och tittar på film. Streetdance 2. Får mig att sakna dansen och minnas hur jäkla underbart det är att stå i en dans sal och bara släppa allt för stunden och dansa!

Blev ingen lekpark, har inte ens varit iväg och handlat än :P fastnade framför tvn och sen har jag bara plockat här hemma hela dagen. Håller på och lagar middagen just nu. Idag blir det chili con cane och ris, gott och enkelt.
Ikväll ska vi åka och handla, behövs verkligen och Belmas nattblöjor är slut.

Lika fint väder idag!
Idag ska vi dock inte göra allt för mycket. Gå och handla lite och kanske ta en promenad bort till lekparken.
Nu blir det frukost framför dhw :)

Idag har vi haft såååå härligt väder! 25 grader i skuggan, knappt någon vind och självklart har vi spenderat dagen utomhus.
Gick ner till Louise som jobbade och mötte upp Linda och Sofia.
Gav Louise en liten present som förhoppningsvis fick hennes arbetsdag att bli lite godare ;)
Sen gick jag, Sofia och Linda och satte oss på Golden Star och åt lunch. Belma sprang runt och lekte tills hon blev trött och gnällig.
Ikväll har vi ätit potatis, hemmalagad spenat ala Tayfur och äggsås. Såååå gott :)
Nu kollar jag Dallas och gottar mig i min godis påse som Fannie har varit så snäll och köpt med sig från Sverige.

Min lilla tjej är verkligen en riktig sömntuta. Det är inte ofta hon vaknar före mig på morgonen, visst händer det ibland. Nu har hon fått för sig att börja vila mitt på dagen igen, hon slutade med det i samma veva som vi åkte till Sverige i slutet på augusti.
Hon blev så trött av att måla med vattenfärg så det var bara att lägga henne i sin säng och så sov hon :P
Ganska skönt, har hunnit med att duscha, tvätta, plockat i hop och bara suttit ner och tagit det lugnt. Nu börjar jag undra när hon har tänk att vakna... :P

Är namnet på en av mina nya favorit serier. Ligger ensam på soffan och tittar på den just nu. Både Tayfur och Belma sover och frågan är hur länge till jag orkar hålla ögonen öppna för idag..

Idag har jag och Belma umgåtts med tvillingtjejerna Linda och Sofia. Satte oss på Doruk café och eftersom ingen av oss hade ätit någon riktig frukost så slog vi till med lunch direkt. Efter det slog vi till med en fika, kaffe och stor tårtbit till mig så nu klarar jag mig för dagen känns det som :P
Efter det gick vi hem till dom och hämtade deras hund Daisy och sen tog vi en lång promenad, eller så kändes den bara otroligt lång eftersom jag var så mätt, haha.
Belma somnade efter mycket trots och gråt och vaknade för en stund sedan.
Nu sitter vi båda i soffan och tittar tv, jag dricker kaffe och äter knäckebröd. Ska börja med middagen om en stund tänkte jag..

Har ju jag varje dag, men idag är Tayfur ledig.
Vi har varit i manavgat och fixat med min turkiska försäkring, måste göra det varje år för att den ska vara giltig. Har även varit på byxjakt till Tayfur men hittade inget som föll honom i smaken, fick bli lite nytt smink till mig istället :P Tayfur var även till frisören och klippte och rakade sig så nu är han fresh igen ;)
Tayfur lagade middagen idag och det var supergott :)
Nu ska vi snart åka och köpa lite gottigott till ikväll då det är kurtlar vadisi pusu som visas...
Imorgon ska jag träffa Linda och Sofia över en fika, hoppas även att Louise hänger med :)