Halloween

Tydligen är det halloween såå....


Våran dag idag

Idag tog vi en rejäl sovmorgon, vaknade vid halv elva. Belma har varit febrig i två dagar så hon behövde sova ut.
Vi gick hem till Therese på eftermiddagen och fick se hennes och Camillas nya lägenhet, dom hade fått iordning och det var fint :)
Sen gick vi ut på promenad, gick förbi Louise och Camilla på deras jobb och sa hej till dom.
Sen kom Tayfur och hämtade oss och vi åkte hem en stund innan vi åkte till sjukhuset. Jag har haft ont på höger sida av ryggen ända sen jag var gravid med Belma och har varit iväg några ggr innan för att kolla upp det. Då har doktorn bara känt på ryggen och min lilla knöl som gör ont, gett mig antibiotika och sagt att det ska bli bra.
Idag blev jag för första gången bemött på ett trevligt sätt av personalen på sjukhuset och doktorn kollade tempen, pulsen, hjärtat och jag fick tillochmed göra röntgen!
Allt såg bra ur och röntgen visade inget dåligt, cok sukur!!!!
Fick ingen antibiotika + 100 till recept utan fick faktiskt bara en kräm som jag ska smörja tre ggr om dagen och tabletter som jag ska ta två ggr om dagen. Första gången jag INTE får antibiotika!! :P
Nu får vi hoppas att jag snart slipper mitt jobbiga rygg problem men oron har släppt när jag nu äntligen fick göra röntgen.

Utöver detta så är det min och Tayfurs års dag idag. Tänk att för fyra år sedan sov jag knappt mer än två timmar om dygnet, jobbade 9-02.00 sex dagar i veckan, träffade honom så fort jag inte jobbade, åt nattmat på "våran" restaurang, va ute och dansade, smög in till mitt boende så inte våra chefer eller kollegor skulle se att vi va tillsammans eftersom vi inte fick träffas för cheferna, haha!
Ikväll skulle vi ha varit ute i Side tillsammans med Tayfurs kompis, som jobbade tillsammans med oss i Belek, hans fru och dotter men dom blev kvar i Antalya ikväll så vi har myskväll med hemkörd mat och tända ljus, typ som alla andra kvällar haha!


Manavgat

Idag har jag och Belma spenderat dagen inne i Manavgat.
Jag hittade ett par skor som jag är riktigt nöjd med, men jag måste hitta ett par kängor också för dom jag köpte idag är inte direkt några dojjor som man kan ta långa promenader i :P
Fick även med oss lite annat hem. Skinnhandskar, 2 tröjor till Belma, badrock och badtofflor till Belma :)
Träffade också på Amanda och hennes kille. Och nu ikväll skulle jag ha varit hem till Therese men Belma har haft feber sen igår och är jättehängig, sover just nu..
Nu ska jag kolla vidare på O Ses Turkiye :)


Bingen!

Dax att försöka sova, innan tolv tillochmed, inte illa!
Vi är ju vana att vara upp sent men Tayfur har jobbat 8-22 idag så han slocknade på en gång, och jag har varit seg hela dagen och ont i ryggen har jag nu igen :/
Imorgon var det meningen att vi skulle ha åkt till manavgat med Louise men hon blev kallad till jobb istället så jag och Belma tar nog en tripp dit själva imorgon, om jag inte har ont i ryggen och om Belma är på bra humör :)
Ska även posta ett brev till begravnibgsbyrån i Malung, håll tummar och tår att det kommer fram.
Nu kallar bingen, tjingeling!!


Instagram

Jag finns även på instagram: sandrajciftci

Nu har vi precis kommit in, varit ute i trädgården och plockat lite granatäpple.


A new day has come

23,5 visar termometern idag, dock är himlen täckt med moln men vad gör det?
Just nu sitter jag vid frukostbordet och tittar på två katter som fightas vid poolen, kul va?
Idag har vi inget planerat men kanske ska träffa Janine och Zehra en stund så tjejerna får leka lite.
Men först och främst ska jag plocka ihop här hemma och ta en dusch.


Sent ikväll

Ja ikväll blev det sent.
Vi har precis lagt oss i sängen, kom hem för en liten stund sedan.
Ikväll har vi varit hemma hos Louise och Kadir på middag. Det bjöds på grillat, får kött från denna högtid. Jag som är så mesig och petig med kött åt knappt något kött, satt som en annan kanin och käkade sallad och bröd ;) haha! Men trevligt var det och i vinter ska vi ha många trevliga middagar och utflykter upp till bergen :)
Nu ska jag bädda ner mig ordentligt här bredvid min dotter och man och sova väldigt skönt och förhoppningsvis länge. Imorgon ska vi inte göra någonting! Och jag tror Tayfur jobbar extra imorgon igen :/
Iyi geceler, god natt!


Fina dagar

Igår och idag är vädret perfekt!
Vi har alldeles lagom temperatur, 23 grader i skuggan och klarblå himmel.
Kan inte låta bli att tänka på hur mycket pappa hade velat vara i liv. Dessa två dagar har spenderats utomhus och vi har haft det bra men jag kan inte låta bli att tänka på pappas favorit låt Laleh-Vårens första dag.. Vet att det är höst men jag vill inget annat än att du ska vara här ibland oss och få njuta av vädret. Kanske att du gör det, men jag saknar dig och jag hoppas att du inte känner dig ensam.

Vårens första dag, och jag vill va med.
Och jag vill va såååå med.
Så att jag kan se att jag är en del av allt.
Vårens stora dag och jag vill va med.
Låt mig leva längre, nu när jag kan se.
Kom våren, kom skratten, kom tårarna om natten.
Låt mig vara, låt mig vara, lite till..
Jag är, jag är inte beredd att gå än.
Låt mig finnas, låt mig finnas lite till.
Jag är, jag är inte beredd att dö än.
Nej jag är, jag är inte beredd att gå än.

På din stora dag vill jag va med.
Jag bad, låt mig leva längre.
Genom dina ögon såg jag barnen, såg jag skratten, jag va tårarna om natten.
Jag såg barnen, jag såg skratten, jag va tårarna om natten.
Låt mig vara, låt mig vara lite till.
Jag är, jag är inte beredd att gå än.
Låt mig finnas, låt mig finnas lite mer.
Jag är, jag är inte beredd att dö än.
Nej jag är, jag är inte beredd att gå än.


Första dagen

Har umgåtts med min fina vän Louise hela dagen. Är så glad att jag har henne , vi är så lika och kan prata om allt. Vi förstår varandra och det är viktigt i vänskap, ta vara på sånna vänner!
När Louise hade gått hem så åkte vi hem till gökalp, janine och zehra där vi blev bjudna på middag.
Vi kom hem för en liten stund sedan. Barnen har lekt konstant hela kvällen så tror nog att båda kommer sova gott inatt.
Så har vi spenderat första dagen av bayram, kom även tre små pojkar och knackade på dörren innan. Imorgon måste jag gå och köpa godis ifall det kommer fler.
Tayfur jobbar extra imorgon också :(


Kurban bayram

Då var det dags för denna högtid igen. Minns förra året då vi bodde i Antalya när det var denna högtid och dom slaktade kvarterets alla får just utanför oss. Skojar inte om det var iallafall 50 får under bara några timmar och fy vad det stank och fy vad illa jag mådde av att se fåren slaktas.
Nu var jag ju inte tvungen att stå och se på men när man hade vardagsrums fönstret åt det hållet var det svårt att låta bli :P
Tanken är ju fin kring denna högtid då man slaktar ett får, eller en ko om man har råd, och ger sedan en del av köttet år de som inget har. Och det är inte billigt med ett får, mellan 400-700 lira kostar det runt denna högtid. Vem har sagt att bönder är fattiga? Kolla bara på oss, vårat efternamn Ciftci betyder bonde på turkiska ;) haha.
I år ser jag inga slaktade får hos grannarna, men har inte varit utanför dörrarna än så vi får väl se.. Kommer nog inte reagera speciellt mycket om jag skulle råka se ett dött får idag heller, va ju bara lite mer än en vecka sedan vi var i Dalarna och slaktade älgar ;)

Vi kommer inte fira något speciellt i år. Ikväll har jag blivit lovad café och goda bakelser. Belma ska även få ha någon fin klänning på sig idag, om hon har någon som passar. Växer som ogräs :P
Och nu ska jag ta tag i hemmet och göra lite fint. Sen blir det en promenad ner till bästa Louise :)


Utomhus

Har vi spenderat största delen av dagen idag.
Vi gick bort till stora lekparken som planerat, dock var det Belma den enda i parken fast hon hade kul ändå :)
Efter en stund ringde Camilla och frågade om vi ville komma hem till henne och Therese och det ville vi såklart.
Belma hoppade upp på sin cykel och så gick vi hem till dom där vi blev bjudna på pannkakor till lunch.
Sedan traskade vi bort till deras nya lägenhet som dom snart flyttar in i.
När jag och Belma var på väg hem ringde Tayfur och han kom och mötte oss, synd nog fick han punka på ena däcket så han var tvungen att åka och fixa det så jag och Belma gick hem och lagade middag.
Nu sitter vi och tittar tv och äter massa snacks. Hör hur det börjar mullra här utanför igen, blir väl tvungen att ta in tvätten snart antar jag..


God morgon

Belma kom inspringandes för en liten stund sedan, rädd för åskan..
Eftersom jag har åkt på en inte allt för rolig förkylning så känner jag mig inte alls pigg, så det får bli Pippi Långstrump för belma en stund så jag kan vila en stund till ;P


Skor

Mina vita tygskor har gjort sitt för den här sommaren. Skulle ta fram mina höst /vinter dojjor då jag såg att både mina uggs och kängor var spruckna vid sulorna. Vilket innebär blöta strumpor varje dag! :( detta innebär även att jag måste ut på sko jakt så snart som möjligt.. Skulle vilja ha ett par kängor, uggs och stövlar, hehe :P


Sakta men säkert

Börjar jag komma tillbaks till verkligheten, men det är fortfarande inte helt förståeligt för mig vad som har hänt.
Jag och belma kom tillbaks till Turkiet i torsdags efter en lång resa. Det har varit mycket att göra i Sverige men just nu känner jag för att bara få vara jag och göra mitt, därför fortsätter jag nu att blogga som vanligt om vardagen tills jag känner för att skriva av mig om pappa och hans tragiska bortgång. Vill ändå tacka för alla som har hört av sig och beklagat sig. Även ett stort tack för dom fina raderna i DD och Falu Kuriren!

Idag har jag iallafall varit effektiv i köket. Har bakat och lagat mat på en och samma gång! Och för första gången i min livs historia så lyckades jag med bullarna!! Stolt som tuppen ;)
För övrigt har vi haft riktigt oväder inatt och mer blir det nog i dagarna.

Snart kommer Tayfur hem från jobbet och då ska vi fika bullar, hehe ;) sen ska jag göra mig redo för en tjejkväll på Sunwing East tillsammans med Therese och Camilla, det nalkas show ikväll ;)


Jag vet

Att det inte händer mycket här på bloggen just nu, men jag kommer tillbaks, lovar. Precis som jag bearbetar sorgen efter pappas bortgång, men jAg vet att jag kommer ta mig upp till toppen igen och att jag kommer kunna leva mitt liv som vanligt igen.
Just nu längtar jag så otroligt mycket efter Tayfur, behöver honom mer än någonsin just nu men vad ska man göra när alla dessa krångliga lagar med visum finns?
Om 11 dagar sätter vi oss på planet hem till Side igen och sen ska vi inte ut och resa på väldigt länge. Vi ska bara vara med varandra och återgå till våran vardag, som jag längtar. Här går jag bard och väntar på att dagarna ska flyta på. Samtidigt som allt är långt ifrån klart. Kan inte förstå hur det kan vara så otroligt mycket som ska fixas och göras när någon går bort.
På lördag är begravningen.. Känslan och tanken på att man ska begrava sin egen pappa går inte att sätta ord på och jag fasar över det, jag vill inte, vill bara ha tillbaks min pappa. Frisk och glad. Fan vad livet är orättvist...


Svåra tider

Jag och befinner oss i Sverige nu, har varit här sedan 20 september. Det är så himla mycket som skall fixas och göras när någon går bort, och det är jättejobbigt då det enda man egentligen vill göra är att få tänka, gråta, minnas osv.
Jag vet att jag kommer klara den här svåra tiden som är framför mig, men det är så otroligt svårt att förstå att det faktiskt har hänt. Min pappa finns inte längre.. Det låter bara så konstigt och det är väldigt konstigt. Samtidigt i allt det här jobbiga och sorgliga så kunde det bara ha blivit värre om han hade fortsatt leva.
Läkarna sa att han hade max två veckor kvar att leva, om han hade fortsatt leva. Och det hade förmodligen slutat med slangar och han hade fått lida ända in i det sista och vi kanske tom hade varit tvunga att "stänga av" honom, och det hade jag aldrig klarat av.

Min pappa fick diagnosen för ca två år sedan. Jag minns det så väl när han ringde och berättade. Jag och Tayfur satt och spelade spel tillsammans med Louise och Kadir.. Men jag trodde aldrig att det skulle sluta såhär, för pappa har alltid varit en kämpe men han kunde tyvärr inte ta sig ur det här och det är så otroligt orättvist att gå bort såhär, tyvärr händer det någon varje dag..

Han fick beskedet att han hade myelom, som är en cancersjukdom som uppstår i benmärgen. Myelom går inte att bota men den går att leva med. Han gick på dialys tre ggr i veckan för att rensa blodet, som han sa. Och han fick även ta cellgifter. Trots detta verkade han må helt okej, han var tillochmed ner till mig i Side förra sommaren och jag är så glad att han hann se mitt liv där nere. Senare fick pappa även beskedet att han led av amyloidos, myelom kan utveckla sig till amyloidos och det gjorde det ju tyvärr för min pappa och han drabbades även av den värsta amyloidosen. I Sverige drabbas ca 25 personer per år av denna sjukdom, pappa var en av dom.
Denna sjukdom bryter ner alla organen i kroppen..
Det som kunde ha fått pappa att leva med det var en benmärgtransplation som var planerad att göras i augusti.. Två dagar innnan transplationen skulle ske fick pappa beskedet att sjukdommen hade satt sig på levern, vilket innebär att dom avråder från att göra transplationen då det är liten risk att man överlever/klarar en sådan operation då. Specialistläkaren gav det tråkiga beskedet att nu fanns det inget mer dom kunde göra åt pappas sjukdom, så han fick även sluta med cellgifterna och det var då det började gå väldigt fort neråt..
Han började rasa i vikt och berättade alltid att han var trött. Till slut började han bli gul på kroppen och ögonvitorna. Han blev bara gulare, tröttare, smalare.. Sista veckan då jag träffade honom så märkte man för varje dag att allt bara gick neråt men samtidigt kunde man inte alls förstå hur illa det var.. jag vet inte varför för nu efteråt ser jag ju verkligen hur sjuk han är på bilderna och när jag tänkte efter så var han så otroligt trött..

Men han gav aldrig upp, han kämpade in i det sista.
Vi gick på IKEA några dagar innan han gick bort. Han var tvungen att vila hela tiden, men han var ändå bestämd på att vi skulle gå där. Han körde bil.
Jag frågade hela tiden om han mådde bra. Jaja, jag är bara lite trött men annars är det bra.
Jag frågade varje dag om han hade ont. Nej, det enda jag märker av är tröttheten men ont har jag inte.

Sista kvällen jag träffade honom var kvällen innan vi skulle åka till Norrköping för att sedan flyga hem till Side. Jag frågade honom flera gånger om jag skulle stanna kvar.. Men det tyckte han inte och han lovade att höra av sig så fort det hände något och jag lovade att komma direkt. Jag ville verkligen inte åka där ifrån den kvällen, jag var så rädd att jag aldrig mer skulle få se honom men samtidigt så var jag så inställd på att jag kommer träffa honom igen och vi ska fira en till jul. Han kramade mig så himla hårt och sa hur mycket han älskar mig. Den svåraste och jobbigaste stunden i mitt liv. Sista gången. Älskade och saknade pappa, jag glömmer dig aldrig.

RSS 2.0