En natt på sjukhuset
Blev en natt på sjukhsuet för mig och Tayfur. Var på vanlig kontroll och samma visa som förra veckan, bebisen vill alltså komma ut om jag ska förenkla hela historien. Började med ultraljud och det såg bra ut och jag vet inte om det var 50 eller 100 gr bebisen har gått upp sen sist, men det är iallafall hekt normal. Sen var det bara att ta av sig byxorna och blotta hela faderullan för doktorn igen.. trodde jag aldrig mer skulle behöva göra det men jodå.
Hon har alltså ''förflytta''/ trycka sig mot utgången kan man väl förklara det kort. Det är så svårt att förklara på svenska nğar man får allt förklarat pa engelska eller turkiska, skäms lite haha. Men gången/kanalen som bebisen ska igenom innan den är ute har alltså min bebis börjat göra större och det är väl kanske inte det bästa 2 månader för tidigt...
jag blev inlagd vid 16 tiden och fick mig ett fint rum med plasmatv och super najs soffa, och min roliga säng som man kan åka upp och ner i, fast den blev ganska så tråkig och obekväm efter ett tag.. Tayfur sov såklart över, guldklimpen min!
Fick besök av Louise och hennes pojkvän och hon hade med massa tidningar till mig :)
Har legat med en stor dropppåse som aldrig verkar ta slut, imorse när jag vaknade var den lika full som innan jag somnade men den funkade? Sjukt.. Fick dock väldigt svårt att somna eftersom droppet var näring och vitaminer för att göra belmas lilla hus hårt så hon inte kan komma ut. Under natten har sjuksköterskorna sprungit ut och in och gjort kontroller på mig så mycket sömn har varken jag eller Tayfur fått.
Stackarn som jobbar nu!! Ska laga jätte god middag tills han kommer hem min snutt!
İnnan vi fick åka hem imorse så gjorde dom kontroller och gav mig tabletter som i resultat gjort mig väldigt trött och häning. Jag har tagit en varm och skön dusch men orkade inte allt för länge och nu ligger jag i mjukisarna och inväntar Louise som ska komma hit :) Hoppas hon inte tycker jag är allt för tråkig idag.
Jag skulle kunna klättra uppför ett berg eller springa flera mil, men jag börjar inse att det bästa verkar vara att ta det lugnt och bara ligga ner.. helst med en choklad.. Jag klagar inte och jag ska ta detta på största allvar nu även om det är jävligt svårt när jag själv inte har ont eller något..
jaja, man får ju en baby till slut! İts worth it
Nu kan jag inte vara tyst längre! Hur tänker du egentligen?? Är du medveten om att du är gravid & att du ska få ett barn som är helt beroende av dig?? För det första: som jag har förstått det är du i vecka 30 nu & hade planerat att FLYGA till Sverige i början av april om det inte var för komplikationerna som kommit nu? Du har alltså inte kollat upp hur länge man får flyga som gravid. De flesta flygbolag godkänner flygningar upp till vecka 26, ett fåtal till vecka 28. Men visst, du vill inte vara ifrån din turkiske pojkvän så länge. Allt för barnet.
För det andra: du städar, klättrar & byter gardiner fast läkaren sagt åt dig att ta det lugnt. Sen fnissar du åt att din turkiske pojkvän kommer bli arg på dig för att du inte tar det lugnt. Tro på fan att han blir arg!! Det är inte för hans skull, inte ens för din egen skull, du ska ta det lugnt. Utan för BARNETS skull!! Har du nån som helst koll på hur neonatalvården ser ut i Turkiet??
Unga ansvarslösa föräldrar är det värsta jag vet. Tänk på BARNET!!
